Då var det äntligen dags för första kostym/mask på vår galna musikal Pippin. Givetvis blir det logistikproblem, det slutar med att den andra Granntanten förbarmar sig över lille Musse, för husse ska till Köpenhamn och synka ljud. Vi hade bestämt att Musse skulle vara hemma med honom, men saker och ting händer, även för Musse, som just nu har det BÄST, medan vi andra sitter på flyg och bor på hotell. Här kommer några roliga bilder från dagens rep. Premiär 27/1 – Välkomna till en härlig show om en ung man, som söker livets mening. Hann även med en intervju med SVT om föreställningens kostym och hur vi tänkt.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Vår lilla Musse är ständigt ute och reser, han åker mest tåg och ibland bor han på hotell. Inte vet jag om han tycker det är kul, men jag tror omväxling förnöjer, även för en hund. Hans svans viftar iallafall max då vi kommer till kollegorna på Östgötateatern. Dessutom sitter han snällt i sin tågstol, men när vi närmar oss Stockholm – han känner det av någon outgrundlig anledning – vill han lägga sig raklång utmed den välpasserande tågången mot toan och restaurangvagnen. Som ni hör har djurvärlden ett toppläge, brevid fikastugan. Förr i tiden, då jag reste med två hundar, varav den ena var stor, så var det ett jävla meck med alla kaffegubbar och tanter, som både var allergiska och rädda för djur….ni hör ju hur cocco det låter. Nuförtiden har det lugnat sig, så jag funderar allvarligt talat på att ta tåget och resa med Musse en vecka till Malmö, inför premiären av Pippin. Han får ingen mat eller vatten innan, för då blir det inte så jobbigt för honom om tåget blir stående i 4h någonstans…..man måste ha framförhållning nuförtiden. Ska fundera på saken, för det är kul när han är med och vi kan gå långa promenader i fina Malmö.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Jag vill tacka min kära väninna Marre för de makalöst vackra vantarna jag fått i julklapp. Marre är en skånsk textilkonsthantverkerska av högsta klass. Hon behandlar nål, tråd, garn, stickor, virknålar, tyger och symaskinen, som en gudinna. Allt hon tar sig an blir något underbart. Mina carmosinröda fantastiska vantar ska snart invigas, dock har jag lite ångest inför vantinvigningen, tänk om jag skulle tappa dem! Handskar, vantar och jag är en extremt dålig kombo, jag vet inte hur många fina skinnhandskar jag tappat, i synnerhet de jag snodde av mamma, inte bra. Ett tag hade jag raggsockor på händerna, för att vantarna var spårlöst borta. Nuförtiden, då jag köper handskar, främst på rea, inhandlar jag 3 par av samma sort, då går det att tappa eller snarare att slarva bort handskarna, för det finns ju förhoppningsvis en make kvar i byrålådan. Så, Marre dina små mästerverk får nog bara titta ut till fest!

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google