Hela stan översvämmas av sköna damer i obcena kläder, pattarna fladdrar och rövarna gungar. Alla ska springa Tjejmilen. Tänk om stämningen på T-banan var lika trevlig under olika fotbollsevent. Men varför ska alla tanter ha sååå fula kläder i äckliga material. Idealet vore väl en härlig sommar klänning, med lite vidd i kjolen! Springmodet borde moderniseras!
Är påväg till Frihamnen/Auktionsverket, föt att examinera plaggen till vår Fashion auktion. Kaosen är total på stan upptäckte jag då jag ringde på taxi – det fanns inga taxi. Hela stan är avstängd. Stockholm har blivit en festival stad, vilket är fantastiskt, men stör mig som är beroende av strikt logistik. Orsaken till dagens kaos är Tjejmilen.
Väl framme vid teatern träffade jag Inga-Lill, Johans bästa väninna. Hon fick.mysa lite med fru Krook, en underbar kvinna som jag jobbat en hel del med, bl.a som sömmerska och kostymtekniker under två år på Tingel Tangel på Tyrol
På teatern var det en ovanligt trevlig premiärpublik = betalande. Pjäsen är fantastisk, fina skådespelare och Salieri har pjäsen i sin hand, lotsar den framåt med fast hand. Vissa moment är fantastiska, då Salieri läser Mozarts noter, upplever musiken, samtidigt som han beskriver vad han hör. Tyvärr hade inte scenografskan sina bästa glasögon på, helt enkelt fula kläder och scenografi, men smaken är som baken delad! Denna föreställning är värd ett besök för skådeleriet och de fina musikanterna och givetvis Mozarts fantastiska musik. Efteråt var det en liten intern premiärfest. Jag var nog den enda utomstående, men jobbade där ett år med 4 pjäser, så jag är bekant med många härliga personer som jobbar i fadershuset.
Ikväll ska jag gå på den uppskjutna premiären av Amadeus på Dramaten. Det ska bli väldigt spännande att se Johan som Salieri – en roll som gjord för honom. Jag har själv gjort kostymerna till Amadeus två gånger. Första gången var på Riksteatern, med Rikard Wolf och Björn Kjellman -94. Andra gången var någon gång i mitten av 2000-talet på Stadsteatern med Rikard Wolf och Sven Ahlström. Båda gångerna fick jag helt suveräna kostym recensioner. En otroligt bra pjäs. Jag tycker att den ska spelas med djupaste allvar, eftersom stycket är illustrerar ett samtal mellan Gud och en förbittrad Salieri. Mer om detta framåt natten.
Kommentera