2018 var till stora delar ett riktigt skitår. Min goda vän Benny Fredriksson, tillika chef under några år, begick självmord. Personligen anser jag att han blev utsatt för ett karaktärsmord. I denna tragedi finns inga ljusglimtar alls, men jag vårdar ömt minnet av allt vi gjorde tillsammans, slutligen begravningen för de allra närmaste. Jag är också tacksam för den nya bekantskapen med Bennys änka Anne Sofie von Otter. Och ibland, tycker jag mig höra Bennys snabba steg på ingång.
Benny utanför Parisporten. Foto: Anne Sofie von Otter.
På bra-kontot: För snart exakt år sedan tillträdde jag som rektor och VD för Beckmans. Fantastiskt kul. Ny arbetsplats. Nya människor. Nya regelverk. Ny styrelse. Nytt allting. Skapade mig snabbt ett arbetsrum att trivas i. Omgivningen, rummet, har alltid varit viktig för mig. Jag behöver trivas i det för att fullt ut kunna koncentrera mig, fundera, besluta och prestera. Och skall man som jag, ha karaktären som saknar fritid, blir arbetsutrymmet kanske än viktigare. Och vilket första år, makalösa studenter, magiska lärare och personal…ja, toppen helt enkelt.
Kinesisk press besöker mig på Beckmans Designhögskola.
Mycket har blivit lidande under2018. Simning och powerwalks har satts på paus. Har istället fokuserat på mental vila när tid funnits. Samla tankarna. Hantera sorgen. Vara öppen för att ompröva beslut jag fattat (det är inte alltid chefen har rätt). Umgås med de vänner jag värderar högt, varav kring en (numera fd) ständig sekreterare det blåst orkan non-stop. Väninnan Helena har tyvärr inte fastnat på bild!
Sara Danius, foto Pär Engsheden. Daniel och Charlotte Birnbaum. Johan Rabaeus och Camilla Thulin.
Strax är det 2019, må det bli ettår med mer toppar än djupa raviner. Och viktigast av alla är alltid barnen, maken, hunden och mamsen.
Kommentera