Vaknar upp i ett soligt Paris. Går en morgonpromenad med skeptisk Kim. Han vill helst ha hela flocken samlad. Eller bara vara två åt gången. Nu har han haft det lyxigt med husse, och så kommer jag och förstör. Det blir ett triangeldrama helt enkelt, som han inte tycker om. Nåja. Han är hund. Bara att gilla läget. Men jag ser hans skeptiska blick: är matte på blixtvisit, eller har hon kommit för att höra till flocken?
Men nu var det hår det skulle handla om. Mitt eget blir bara längre och längre. Bestämde mig ju för kanske två år sedan att INTE banta utan istället skapa balans genom att låta min korta frisyr växa ut till något stort. Och det går hur bra som helst allting. Både att INTE banta, och att låta håret växa. Man behöver inte anstränga sig särskilt mycket. Dock är ju långt hår något helt annat än kort. Och jag är i full färd med att upptäcka alla nycker hos mitt hår. Att det uppträder olika beroende på vattenkvalitet i kranen och väder och vind, konstaterade jag redan när håret var kort. Parisvattnet ger ett fylligare hår som på egen hand håller ihop, medan Stockholmsvattnet ger ett tyngre men samtidigt frizzigare hår. Har ett tag använt denna hårprodukt från flotta Leoner Greyl, som lovar att lockarna liksom skall på hjälp på traven. Konstaterat: hjälper inte alls. Hittar inget samband mellan vad produkten lovar och slutresultatet. En kass vara helt enkelt. Ger bara ett flottigt hår i förtid, vilket inte beror på överdosering. Nä, den åker nog i soporna helt enkelt. Jakten på bra hårprodukter fortsätter…
Kommentera