Knackelibang i Paris

torsdag, 24 juli, 2014 av Karina Ericsson Wärn

Jösses. Nu bara låter det för mycket. På ett av grannhusen knackas fasaden ned. Tack och lov görs det för hand. Hade maskin använts hade vi fått ta in på hotell, långt bort. Nästa ljud är ett våningslarm mitt emot. Där bor en lätt dement dam, Madame Flammarion (som förlaget), som inte kommer ihåg att hon måste stänga av larmet när hon kommer hem eller öppnar fönstren, så det tjuter titt som tätt.

Tog en promenad i Luxembourgträdgården med Kim och maken. På Rue Fleurus åt vi en enkel lunch: sandwich mixte och en Panaché.

Precis som i Sverige, och Turkeriet, håller värmen ett stadigt grepp om dagar och nätter. Återigen blir det gazpacho till middag, följt av citronkyckling och grillade grönsaker. Platta persikor till dessert. 20140724-140408.jpg20140724-140413.jpg20140724-140417.jpg20140724-140429.jpg20140724-140434.jpg

Kommentera