Att alla slags köttdjur är fullproppade med antibiotika är dessvärre ingen nyhet. Jag har ost och allmän mjölkproduktsfobi, den började då jag var två år, umgicks med en fyraåring som varken ville äta ost eller filmjölk. Självklart ville jag vara som hon. Mina föräldrar blev gramsna, försökte få i mig ost och filmjölk på de mest finurliga sätt. Tyvärr var det svårt att lura mig, kunde känna in en ostbit påväg bakom dörrar och draperier. När jag var 13 år bad min far mig om ursäkt, för att de försökt få i mig ost på de mest bisarra vis. På tidigt 70-tal kom det nämligen fram att landets nötkreatur var fylld med antibiotika. Jag fick Kalcium tabletter istället, vilket jag fortfarande äter. En annan intressant reflektion är när min gamla bulldogg Anders var som mest infekterad – stafylokocker – blev jag desperat, ingen penicillin hjälpte. Försökte hitta någon slags föda som fick infektionen att ge sig. Det slutade med älgkött och snabbmakaroner. Huden blev bättre efter ett tag och djuret svarade på den värsta penicillin sorten. Efter ett år hade stafylokockerna lagt sig och doggen blev bättre. Personligen har jag slutat äta gris och ko för länge sedan – tyvärr, eftersom det är gott. Kyckling har jag också lagt ner. Nu är det vissa fiskar och skaldjur som gäller. Får nog ge mig in i den ekologiska sektorn lite mer noggrant och studera uppfödare och odlare, som är seriösa ur ett humant och ekologiskt perspektiv.
Kommentera