Konsten att resa

måndag, 3 mars, 2014 av Karina Ericsson Wärn

Men är det inte jobbigt att resa så där mycket?, är en fråga jag ofta får. Jag förstår frågan, fast ändå inte. Visst, jag reser mycket. Det är upp och ned i plan, hit och dit med tåg och någon buss. Inte sällan är resandet kantat av icke önskade förseningar, inställda avgångar och annat (häromveckan blev piloten sjuk!) som gör att resan som på pappret såg så enkel och smidig ut, blir både krokig och tidsmässigt längre än avsett. Men nej, jag tycker inte alls att det är jobbigt att resa. För mig är resandet inte något annat. Att resa är lika mycket att leva som det liv som väntar där framme vid målet (måltid, möte, familj med mera med mera). Jag känner mig trygg när jag reser. När jag kliver på ett plan, så ser jag fram emot flighten för jag vet att nu har jag ett par timmar för mig själv som är ytterst exklusiva. Jag får sitta ifred, utan telefon som ringer. Flygtiden använder jag till att fundera. Jag har alltid min lilla anteckningsbok och penna till hands. Datorn, som också alltid är med, undviker jag att plocka fram. Jag använder restiden som en slags meditation. Jag får tid att vrida och vända på olika arbetsidéer. Jag kan sitta med slutna ögon och låta tankarna fara. Blir flighten försenad eller inställd är det heller ingen idé att hetsa upp sig. Det är bara att finna sig i att parametrarna förskjutits, och förr eller senare kommer jag dit jag ska.

r-PANAM-large570

 

Kommentera