Usha och jag träffades på 1980-talet, som kollegor på nyhetsbyrån Reuters. Glömmer aldrig när jag skulle äta middag hemma hos Usha för första gången. Jag hade ingen aning om att indisk matlagning tog så extremt lång tid, och att Usha tog så extremt lång tid på sig att laga mat. Jag var trött och höggravid, och somnade på en soffa innan middagen var klar. Vaknade upp först nästa morgon, på samma soffa. Enligt Usha var det otänkbart att väcka en gravid sovande kvinna. Sedan imorse kommer Usha aldrig mer att laga sin helt underbara mat. Hon gick bort nu på morgonen endast 51 år ung i en cancer som, trots åratal av magutredningar och läkarbesök, upptäcktes för bara ett par månader sedan. Och då var det för sent. Sov gott Usha!
Kommentera