Trött hund fredag, 26 oktober, 2012 av Karina Ericsson Wärn Vår vovve Kim börjar bli till åren. När vi är på krogen kryper han gärna ner i sin Hervé Chapelier bag och tar sig en tupplur. Kurar ihop sig som en liten boll. Förr gav han sig gärna ut på utflykt mellan bords- och människoben. Nu håller han sig mest till väskan, som jag alltid har med, för i Paris får hundar inte åka buss om de inte sitter i en väska. Lite motsägelsefullt, om man jämför med Stockholm, där hundar inte är...
Sushi-akuten fredag, 26 oktober, 2012 av Karina Ericsson Wärn Sådana här "flyers" får man ofta med posten i Paris. En mig närstående person har en förmåga att samla på dem. Ser dem som en form av viktigsamhällsinformation. Och visst, numret till SAMU, det vill säga SOS stämmer, liksom numret till POMPIERS, brandkåren. Jag brukar dock alltid varna för att använda listans telefonnummer till olika hantverkare, då jag har en känsla av att listan är en slags förtäckt reklam - och dess...
Parisarbete fredag, 26 oktober, 2012 av Karina Ericsson Wärn Gårdagens arbetsdag med fotograferingar och prat blev lång, tog slut vid 23. Men det var en trevlig dag, inte minst sensommarkänslan som infann sig med den värmande solen höll allas humör på topp. Och, lyxigast av allt, dottern kom å visit och hängde med under arbetsdagen (det är fröken med de långa smala benen - och räkorna). Dagen avslutades sedan med trevlig middag med bland annat fotografen André Wolf och vacker...
Rimbaud (inte Rambo) fredag, 26 oktober, 2012 av Karina Ericsson Wärn På rue Ferou i sjätte, en smal gata som löper från Place Saint-Sulpice till Luxembourgträdgården, växte i somras ett väldigt vackert offentligt konstverk fram. Det där med offentlig konst är ofta ett knepigt kapitel. men det här kan väl knappast göra någon blå av ilska. En text av den franska poeten Arthur Rimbaud som...
Choklad till mössen torsdag, 25 oktober, 2012 av Karina Ericsson Wärn De där klasarna av små barn jag såg härom morgonen. Igår såg jag och dottern dem igen, de höll på att göra sig iordning inför natten. När jag imorse var ute med Kim, så låg de där igen, tryckta till varandra som små möss. Runt deras fötter tassade en servitör från det närbelägna café Roti, han ställde ut muggar med varm choklad och små korgar med croissanter. I alla fall något. En medmänsklig utsträckt...
