Som ni noterat har vi tanter börjat träna på gym. Att banta är något vi alltid förkastat, och vi fortsätter att höja ett varningens finger för detta med bantning. Bättre att göra av med mer, genom att röra på sig, än att ägna sig åt späkning vad gäller matintaget. Själv har jag inte brytt mig ett dugg om att kroppen antagit en annan form, och inte liknar den jag gick omkring i för trettio år sedan. Jag har utan problem accepterat både kilon och rondör. Något som i sig verkligen provocerat en och annan. Men, intensiva timmar vid tangenterna blev slutligen alltmer kännbara i form av ont mellan skulderbladen och över axlarna. Något jag under flera år rådde bot på genom att simma långa längder i bassäng. Fat AND fit, var mitt motto. Men efter att ha hittat en auberginefärgad drunknad man på botten av Eriksdalsbadets femtiometersbassäng…så kom simningen liksom av sig litegrann. Jag fortsatte absolut att simma, men inte lika intensivt och ofta som förut. Framförallt kunde jag inte låta bli att spana nedåt efter döda kroppar. Nåja, nu är den sporadiska simningen utbytt mot ett gymkort. Och jag gillar det! I morse joggade jag tre kilometer på löpbandet, inte mycket, men tillräckligt för mig. Gymbesöken är också lättare att komma iväg på, än simningen som kräver mycket av och på med kläder, och dusch både före och efter. Nu ser morgonen ut så här: först hoppar jag i träningskläderna, är Kim vaken och pockar på promenad, så klaras den först av. Sedan blir det en rask promenad till gymmet, där jag spenderar 30 minuter, inte mer. Sedan hem till frukost och dusch. Och efter det väntar jobbet. Det mest fantastiska, som ju gäller all motion, är att den också GER energi. Man får mer kraft helt enkelt. Vilket är det absolut bästa. Om jag gått ner i vikt eller/och minskat midjemåttet? Ingen aning. Bryr mig inte om sådant. All värk är dock helt väck. Snart är jag åter i Paris, med Luxembourgträdgården utanför hörnet. Bara att kuta på.
Kommentera