Klär sig för vem?

fredag, 12 januari, 2018 av Karina Ericsson Wärn

För vem klär man sig egentligen? Finns såklart ett flertal svar på frågan. Personligen klär jag mig för mig själv. Klär mig i plagg som jag gillar och som jag tycker fungerar för min kropp och tillvaro. Medan den förra är rund så är den senare väldigt skiftande och innehåller allt från väldigt praktiska ibland smutsiga moment till representativa sammanhang. Inte så sällan omfamnar en och samma dag hela spektrat, från fixeri till flott. Riktigt stiliga sammanhang kräver förstås sin utstyrsel, som senast Nobelfesten och Svenska Akademiens Högtidssammanträde. Men då är det enkelt, för då är det bara att följa angiven klädkod.

Min garderob är väldigt sammanhållen, och mindre än vad de flesta utgår ifrån. Plaggen liknar varandra. Den ena pennkjolen går inte att skilja från den andra, för andra vill säga. Och högen med exakt likadana bommullströjor från Petit Bateu är omfattande, liksom traven med ulltröjor från Dagmar. Likaså är mina svarta kashmirtröjor oförsvarbart många till antalet (för att vara så lika alltså). Denna likriktning leder till att andra sällan ser när jag kommer i något sprillans nytt, vilket är rätt skönt. Däremot känner man igen mig, eftersom jag alltid ser likadan ut.


Det enda som viker av i min garderob är skorna. De har ofta hög klack, och kan vara både färgglada och tokiga, och förhöjer omedelbums min svarta less-is-more-look. Vad jag nu vill komma fram till, med min fråga, är att jag upptäckt något nytt i och med att jag nu byter jobb. Jag går från att vara Konst/Design och  Modechef vid Kulturhuset Stadsteatern till VD och Rektor för Beckmans Designhögskola. I och med jobb-bytet känns helt plötsligt min garderob ny. Jag ska träffa massor av nya kollegor och studenter varav jag aldrig förr träffat de flesta. De är nya för mig. Jag är ny för dem. Och även min garderob är ny för den nya omgivningen! Därmed känns det helt plötsligt som om även jag fått en ny garderob. Ingen av mina ny kontakter har sett mig till leda i min favoritkjol från Sofie D’Hoore eller vant sig vid mina Tabi-boots. Har alltid trott att jag enbart klädde mig för min egen skull (nåja, nästan…) men den här känslan av att ha blivit med ny garderob på grund av nytt uppdrag bevisar att jag haft fel. Så var det med det.


Email this to someoneShare on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+

Kommentera