Stina

måndag, 22 december, 2014 av Camilla Thulin

Hur söt är inte Stina. Jag har känt henne sedan hon var bara några veckor. Nu är hon nog 5 år. För 4 år sedan, då hon som alla – tyvärr – kattor här blir havande, så fort de är könsmogna (vi har kastrerat henne sedan dess, likaså Sten och Mini) skuttade hon upp i vårt köksfönster med en liten tigrerad kattunge. Hon ville flytta på sina ungar till ett säkert ställe. En var kvar i det gamla gömmet, Sten som skrek en hel natt, tills jag gick och fiskade in honom i en liten säck. Stina o hennes ungar fick stanna inne. Kattungarna var så skygga att de boade in sig bakom tvättmaskinen. Allt löste sig efter ett tag, Stina gick in och ut genom ett fönster och de små gömde sig. Idag finns ju Stina och sonen Sten kvar, men den lilla honan är spårlöst borta. Hon försvann redan efter ett halvt år. Det är alltid lika trevligt att ha långlivade relationer, även med djur. Här kan djuren leva länga, om de får lite omvårdnad. Men har de otur, som lite större ytterst vänliga hundar är det ofta någon, rädd, ondskefull kamrat som tar dem av daga. Jag saknar fortfarande stora Buster, Delta och Bruno, 3 hundar som är borta. Buster var det någon som total misshandlade, de andra två var bara borta, trots att de var kastrerade och hade hyfsade liv…..inte sååå kul, men så kan det vara.

image

Email this to someoneShare on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+

Kommentera