Igår kväll gick jag till den japanska restaurangen Shu på Rue Suger som jag bara läst om. Och det var verkligen som att bli förflyttad till det raffinerade Japan. Inredningen avskalad men varm, personalen servil, och maträtterna små men många. Inget billigt ställe, och därmed ett klientel med råd att betala 68 euro för enbart maten. De övriga gästerna var samtliga japaner. Ett sällskap affärsmän i snygga grå kostymer, ett chict par som absolut hörde modeveckan till, hon hade lädershorts och han en midnattsblå sammetskavaj till svarta jeans och krokodilskor. Sedan två väninnor oklanderligt klädda i något som kunde varit Celine, men antagligen bara var japansk lyx. Jag var den enda icke-japanen, och den enda som var ensam. Att äta själv stör mig inte ett dugg. Jag vet många som har problem med att gå på krogen i ensam majestät. Försök komma över det! Det är så trevligt att vara ute med ett sådant trevligt sällskap som sig själv.
Apropå snygga kläder så köpte jag igår en ny kappa. Har ägnat timmar åt reserach på nätet och varit hos MaxMara tre gånger och provat samma klassiker, men den kändes inte riktigt rätt. Igår hann jag med en sväng in på Printemps, provade både Dries van Noten, Marni och Jil Sander. Dissade alla, inte på grund av prislappen – hade bestämt mig för att ta ut svängarna. Min Yohji Yamamoto kappa är ändå över tio år gammal. Kanske femton?Men de jag provade kändes inte rätt helt enkelt. För trendiga, för fel i formen, för tokigt material. Men så, voila! På tantavdelningen hittar jag en svart enkel kappa i 100% ull tillverkad i Italien av ett märke som heter Cinzia Rocca. Den kostade 1/3 av vad alla andra kappor jag tittat på betingade. Och den har vad jag sökt: ett snitt som inte går ur tiden, bra fickor och schysst stängning samt är lätt. Så jag slog till. Skall se om jag kan få till en bild också, en svart kappa ser ju inte så mycket ut på bild….
Nu ut mot modeveckan. Igen.
Kommentera