Igår ringde en trevlig frilans journalist, som gjorde en enkät om vad unnar du dig. Jag kom genast på att jag använder inte det vokabuläret. Vadå unna sig, jag gör någorlunda det jag vill inom mina ramar. Vill jag ha ett läppstift för 350 kr, så köper jag det. Men nu är det så att jag vill aldrig ha det, men har absolut inget emot när andra köper det. Äter och dricker vad jag vill. Tackolov är jag inte slav i det Lutheranska Folkhemmet och lider inte av dödssynden Avundsjuka. Efter en stund kom jag på något jag unnar mig och vill ha mer av är TYSTNAD. Att vara fri och få sitta ute i och lyssna på suset i träden, eller hemma på kammaren då det är knäpptyst, möjligen lite Musse snörvel är lyx för mig, inte en ny handväska för 45.000. Jag är så jävla trött på all ”musik”, som spelas till höger och vänster, i butiker, på hotell, på badstränder, på krogen, ja precis överallt. En massa musik, som är avpassade för tonåringar på ställen där tonåringar ej befinner sig. Man matar oss vuxna människor med skränig populärmusik, som får oss att tro att vi gillar det och att vi känner oss ungdomliga. Jag känner mig bara urgammal då jag lyssnar på alla nya coola DJ:s, som spelar sin samplade musik för 35.000 ungdomar på en arena. Det är ungefär som när Moderaterna har upptaktsmöten med en massa disco och medelålders högutbildade människor uppför sig som en skock sköna dagisbarn. Jag får ingen respekt alls, man tror att man är folklig, men not, bara barnslig. Jag vill ha vuxna politiker inga ungdomliga folkliga personer, hellre nördar, som är belästa, kan räkna, har empati och inte tänker egoistiskt. Helt enkelt människor, som måste ha lite tystnad för att tänka. Som det är nu, är tanketimmarna alldeles för få, hjärnan upptas av en massa innehållslöst skval, blääääää! Fram för tystnaden.
Kommentera