Vad är mode?

fredag, 21 december, 2012 av Karina Ericsson Wärn

Städar i datorn och hittade de här frågorna, ställda till mig av några elever vid Beckmans för något år sedan.Tycker nog mina svar fortfarande känns relevanta. Bilder: från när jag jobbar backstage hos Elie Saab, Chanel respektive Kenzo.

1. När blir kläder mode?

Ja, säg det. Först måste man kanske definiera mode, i förhållande till begrepp som trend och stil. Trender svischar ju förbi rätt snabbt, stil är något personligt och eget. Hängivna raggare har ju en minst sagt utpräglad stil, liksom punkare. Mode är kanske den look som slår igenom på så bred front att vi direkt, bara med ett ögonkast, kan datera gamla bilder. Men, i modevärlden är det förstås i allra högsta graden skillnad på kläder och mode. Modet är mer en produkt av någons vision medan kläder bara är något praktiskt och funktionellt. Fast även ett klassiskt basplagg som en t-shirt kan ju bli högsta mode, och något så simpelt som ett par leggings – så till syvende och sist handlar det mycket om kontexten.

 

2. Är mode en fråga om tycke och smak?

Det får man väl lov att säga. Skall vi prata om kollektioner med ett varumärke eller en designers namn som avsändare, så har det förstås tyckts till om allt från knapphål till färg, där tyckandet utgår från någon slags konsensus om vad som ”smakar rätt”, vad som också är ekonomiskt möjligt – och säljbart. Kollar man på trender kan ju en del saker kännas som helt hopplösa i den egna garderoben. Men så efter ett tag så sitter man där i en guldlamé tröja med världens fetaste axelvaddar, fast att det kändes otänkbart sex månader tidigare. Motståndet har liksom nötts ner, av bilder, rapporteringar och förföriska reportage. Helt plötsligt har fult förvandlats till snyggt.

Den egna tron och smaken är alltså inte särskilt huggen i sten, utan konstant föränderlig. Om man inte har en högst personlig stil förstås, då står man liksom över det här med att vara som ett rö för vinden trendmässigt. Det är därför det anses lite finare att ha en egen stil än att vara en fashionista. Har man nu ingen egen stil, inte ens en tidlös look, utan är helt ur fas med både mode och trender – ja, då är man ju bara helt omodern.

 

 

3. Vem bestämmer vad som gäller?

Mode och trender uppstår ju inte efter beslut i något styrelserum, utan växer ju fram. Ibland som ett svar på våra behov, ofta som en motreaktion – för då uppfattas det som nytt. I traditionellt lite lyxigare varumärkessammanhang är det ju en ständig jakt på nya koncept för att hålla maskineriet igång. Researchteam skickas till allt från museer och bortre Asien till loppisar i Dalarna. Men inte minst kollar man ju in hur yngre människor klär sig och lever.

 

4. Är det viktigt att lära sig om mode?

Ska man vara verksam inom fältet är det naturligtvis det. Mode är också otroligt tacksamt att studera för den som exempelvis vill fördjupa sig i jämställdhetens historik. Kläder är ju alltid en spegel av rådande tid. Och modet är ett språk fyllt av maktsymboler, hänvisningar och koder. Det är ju exempelvis ingen slump att korsetten förlorade sitt grepp om kvinnokroppen vid franska revolutionen, för att sedan återinföras under 1800-talet. Eller att vi idag har förkläden som inte bara är blommiga. Därmed inte sagt att mode borde in på skolschemat. Det är ju bara kläder herregud. Är man dock modefantast och intresserad av samhällsfrågor, ja då kan man slå många flugor i en smäll om man vill.

 

5. Vem/vilka skapar nya moden?

De som har framtiden framför sig, de unga. De vill inte se ut som sina föräldrar, så det är i det här skiktet som nyheter uppstår. Det var ju det som var YSL:s storhet, att han förstod att snappa upp och hade en enorm lyhördhet för vad som hände på gatan, och förvandla de strömningarna till åtråvärt mode. Det var ju då ett helt nytt tillvägagångssätt. Konfektionens vagga.

 

6. Kommer modeintresset att fortsätta att växa eller kan vi vänta en motreaktion?

Vilket tidsperspektiv pratar vi om här? Under 1700-talet var ju modeintresset faktiskt större än vad det är idag. I ett sådant perspektiv har det alltså inte fortsatt att växa, utan krymp. Och under 70-talet så ansågs det ju direkt fult att vara modeintresserad. Tänk om det är så att vi befinner oss mitt i motreaktionen sista krystningar, ”personligt” och ”medvetet” klädda i en mix av budgetjeans, second-hand, ekovänligt och randsydda skor?

Email this to someoneShare on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+

Kommentera