Doft är väldigt viktigt för mig. Och har alltid varit. Som barn kokade jag skivor av färsk ingefära ihop med hel kardemumma, eller enbart apelsinskal – för doftens skull. Det var innan rumsparfymernas intåg. Och jag skurar helst med Grymme såpa, framför Ajax, då såpdoften är så mycket mer tilltalande. Häromdagen bestämde jag mig för att utöka parfymgarderoban, vars bas sommartid består av Eau de Süd från Annick Goutal varvat med Acqua di Parma, den mörkare årstiden väljer jag Black från Comme des Garçons samt Blanche från Byredo. Men nu var det alltså dags för något nytt och mer. Stegade iväg till NK med näsan i högsta beredskap, och gick därifrån med tre långa ”provrör” från ett nytt parfymkoncept där tanken är att man genom att i lager-på-lager applicera ett fritt valt antal av varumärkets sju dofter själv skapar en ytterst personlig doft. Då dofterna också fanns i praktisk reseförpackning, provrören, föll jag pladask, särskilt som en av dofterna hade den där rätta sandelträdoften jag gillar, och en annan hade den rätta noten av vita blomster.
Efter tre dagars testande kan jag dock konstatera: jag köpte fel. Hur jag än gör blir slutresultatet efter ett tag en doft som jag lite snobbigt kallar för ”tax-free”. För ointressant och för ”mainstream”. För att råda bot på eländet tröstade jag mig igår med att köpa parfymoljan Hinoki från L:A Bruket, som jag provat förut. Den har precis vad jag behöver just nu, och när jag applicerat den samtidigt som jag drack mitt älsklingste Lapsang så blev det så uppenbart varför jag gillar båda: de har exakt samma ”rökighet”. Att dricka Lapsang är som att förtära parfymoljan Hinoki, att få den på insidan. Den här duon kommer att ta mig genom hösten! Nu mot ritningsbordet och en skön arbetssöndag. Fast först skall jag marinera lite lammytterfilé.
Kommentera