Nu lite om detta med vikt. Ett kvinnoideal utan former är egentligen helt onormalt eftersom de flesta av oss på ett eller annat sätt är begåvade med lite underhudsfett här och där. Idealet verkar vara ätstörning eller övertränad kropp som man sedan bygger om med hjälp av lite plastikkirurgi.

  Det är ju synd att globalismen även ska få omfatta hur vi ska se ut. Med det menar jag att alla ser mer eller mindre likadana ut vart man än kommer i världen, precis som butiker, byggnader, restauranger och möbler. Helt förödande för en varelse som människan. Varje individ är ju alldeles unik. De väninnor jag har som är supersmala, närmast beniga av naturen får skäll för att de är för smala och de lite mer fylliga damerna får bannor för att de är för tjocka – hur ska man vara egentligen, inget verkar ju duga, eller är det lusten att trycka ner sin nästa som tar överhanden? Självklart är det inte bra att vara för stor eller för tunn, om man är det av andra skäl än naturliga. Men då kan man söka hjälp. Och det är inte extremerna jag tänker på nu. De jag syftar på är alla som ondgör sig över sin breda bak, sitt gäddhäng, sina tjocka lår, för små bröst, sin dubbelhaka eller feta mage. Ni måste sluta tjata om det, för det är naturligt att ha gäddhäng, bred bak, smala axlar och tjocka lår. Alla ser olika ut.