Klänningen, del 1.

söndag, 14 april, 2013 av Camilla Thulin
Klänningen är ett av världens mest bekväma plagg och dessutom lite av en markör av feminitet i västvärlden.  Om man reser öster över mot mindre Asien, Indien och Kina ser vi även klänningen i form av kaftaner och koltar som ett manligt plagg.  Och vi ska inte förglömma våra skotska grannar, herrarna i de extremt snygga kiltarna.  Eller modiga hantverkare med Fristads hantverkarkjol, vilket måste vara ett fantastiskt plagg att kroppsarbeta i under den varma årstiden.

 

Den moderna korta klänningens utformning härstammar från 1920-talet. Gabrielle Chanel var en av de första som kapade kjollängden, för ett mer praktiskt och fritt leverne. Klänningen är mitt absoluta favoritplagg. Jag har nog 100 stycken i min ägo, mest gamla, men en och annan ny. Jag vill verkligen slå ett slag för klänningen i ur och skur.

Jag tillhör ett konservativt släkte som tycker att det är trevligt att se skillnad på kvinnor och män, det kan tyckas bakåtsträvande i dessa tider. I Sverige har vi varit extremt duktiga på att släta ut könen rent ytligt. Jag tycker att det är ett subtilt kvinnoförtryck, låt kvinnor se ut som de vill och ge kvinnor samma lön som männen oavsett yta, ålder eller etnicitet. Jag vet att jag promenerar på tunn is med dessa åsikter, men yta kan väl inte vara avgörande för om man får vara med eller inte, det måste väl handla om duglighet och kunskap. Är man bättre bara för att man hängt in klänningen och tagit fram herrkostymen för att smälta in i gubbväldet?

Klänningen finns i oändliga varianter.  Den passar alla åldrar och storlekar. Det gäller bara att välja rätt modell och material. En riktigt bra klänning fungerar lika bra dagtid som kvällstid. Med hjälp av jackor, koftor och accessoarer kan man variera plagget i all oändlighet oavsett vad modet säger. Små flickor och pojkar vill helst ha en klänning med hängslen och många fickor, helst utan underbyxor, så det bara är att sätta sig och kissa, utan att det märks – smart.

Kroppsformen är det mest avgörande när man väljer modell. Ingen figur är fel, det gäller bara att acceptera det man har och göra det bästa av situationen. I min produktion av klänningar utgår vi från storlekarna 36-42 och 44-50. Man kan ha samma typ av klänning, men tillskärningen ser helt olika ut. Längder och form kan man korrigera med hjälp av skräddaren eller symaskinen.

Kommentera

Lästips

Fira jul i Paris

av Camilla Thulin söndag, 1 december, 2013

Beckmans modefrågor

av Camilla Thulin söndag, 2 februari, 2014

Läsarbrev

av Camilla Thulin onsdag, 12 november, 2014

Korsetter & andra under. Del 2.

av Camilla Thulin onsdag, 19 december, 2012

Vi ger bort strumpbyxor och behöver veta…

av Camilla Thulin onsdag, 7 augusti, 2013

Marni

av Camilla Thulin onsdag, 15 maj, 2013

Det kom ett läsarbrev

av Camilla Thulin söndag, 23 mars, 2014

Hotel des Grandes Ecoles

av Camilla Thulin onsdag, 30 juli, 2014

Madame Grès, del 2.

av Camilla Thulin måndag, 28 mars, 2016

Möte med Christian Louboutin

av Camilla Thulin onsdag, 22 augusti, 2012
Bläddra i arkivet