Hos oss råder ingen julhets. Barnen kommer hem till Paris med flyg och tåg från sina respektive håll och har bokats in på hotell runt hörnet. Julmiddag kommer att intas i Chinatown i 13e arr. Taxi är förbeställd. Ikväll blir det ostron i saluhallen. Och egentligen är det noll julklappar som gäller, ett koncept som spruckit. Jag har köpt böcker på antikvariat. Givande och hållbart. Även i kyrkan råder en stillhet i hörnen.
För vad som känns som evigheter sedan tog jag en sminklektion hos bästa Stödberg. Det jag lärde mig framför hennes spegel praktiserar jag nu nästan dagligdags. Eller nåja, nästan varje dag. Många dagar går jag omkring med enbart fukt i ansiktet, och inget smink alls. Nada problem med det. I vilket fall som helst så handlade lektionen om att förstås grunda rätt, men framförallt om att applicera solpuder på rätt ställe. Solpuder var vid det här tillfället ett helt outforskat område för min del. Men nu går jag ingenstans mejkad utan att solpudret har svept över ansiktet. Tyvärr har Diorvarianten gått ur produktion, men jag har hittat en bra och billig ersättare hos Sephora. Utgå alltid från ögats pupill minns jag Stödan sade. Sagt och gjort. Ögonlocken pudras med ett helt transparant puder från polska Inglot som jag och granntanten shoppat i…Polen. Pudret gör att ögonsminket faktiskt sitter som berg från morgon till kväll. Rouge skall förstås appliceras på kindernas ”äpplen” och ingen annanstans. Smajla lite så hittar du frukten. Nu är det dags att återgå till jobbet som idag har fokus ansökan 2019. Kanske känner du någon som vill gå på Beckmans designhögskola? 22 januari släpps arbetsprovsuppgifterna.
Sådärja. Då var man hemma i Paris igen. Varvar jobb med hundpromenader, måltider och tänkarstunder. Samt lite shopping. Idag slog jag till och inhandlade senaste numret av mitt favoritmagasin. Inte en sval blek interiör så långt sidorna räcker. Helt i min smak.
Jag brukar påstå att jag inte är särskilt intresserad av lyx. Vilket jag håller fast vid. Men lyx kan förstås innebära väldigt olika saker beroende på vem man är och var man befinner sig. När jag sorterade garderobshyllan förra helgen blev det uppenbart att kashmir är en av mina svagheter. Eller styrkor kanske man snarare skall säga. Kashmiren håller mig varm när det är kallt, är mjuk och följsam, och skär därmed aldrig in eller stramar som annat kan göra. Kashmiren ger mig helt enkelt en komfortkänsla svår att överträffa. Att känna sig bra i sina kläder, och sin kropp, är en förutsättning för att inte känna sig svag. Tror jag. I övrigt behöver det investeras i nya sköna inneskor…
Idag skall kashmirtröjorna utsättas för sin årliga tvätt. Och då följer jag den andra granntantens råd: efter tvätt chocktorkas de en väldigt kort stund i torktumlaren. Då reser sig kashmiren fint. Därefter får de torka plant eller på uppblåst galge. Voila! Redor för vintern.
Åsikterna om Sara Danius uppenbarelse på Nobeleriet går förstås isär. Personligen tycker jag: Ja vad bra!
Och referenserna till högtidsstassen, skapad av Pär Engsheden, kan vara en Capote de Brega. Tjurfäktarens mantel. Den svarta handväskan = tjurfäktarens lilla svarta hatt.
Att slåss med tjurar…
Kommentera