Efter terror och elände har en slags känsla av normalitet åter lagt sig över Paris. Men hela tiden hörs sirener. Det är som om en evig jakt inletts. Och vårt kvarter, som rymmer både senaten och förlaget Flammarion (som ger ut Houellebecq) är bevakat av poliser i skottsäker mundering. Samtidigt måste vardagen skötas. Jag ägnar mig åt transporter som har med Asylum att göra, redigerar egna texter och synar andras. Hinner med en tur till marknaden också, där jag och maken köper fisk. Och så en sväng till bokhandeln för annat nödvändigt: tryckta formuleringar som öppnar dörrar till nya rum.
Kommentera