Turkisk mandelkräm låter nästan som en ljuvlig ätbar dessert. Och mandelkrämen jag fått av Camilla, tror jag nog man skulle kunna äta, utan att drabbas av alltför tokiga följder. Fast nu är ju den magiskt doftande krämen avsedd för utvärtes bruk. Och på den avdelningen tjänar den fint. Varannan afton smörjer jag in mina trötta fötter med mandelkrämen, somnar med den fina doften i näsan, och vaknar lättfotad. Man tackar.
Kommentera