Lurendrejeri i Seconhanderiet

torsdag, 15 maj, 2014 av Camilla Thulin

Gjorde en lov på Hornsgatan idag, besökte de behjärtansvärda organisationerna Stockholms Stadsmission och Röda Korsets secondhandbutiker. Dessa fantastiska organisationer har extrem kompetens inom det mesta de håller på med, dock inte prissättningen på plastlump från Kapp Ahl, Lindex, HM, Prète, Capuccino och andra lågprismärken i syntetkvaliteter, från 90-tal och 2000-talet. Jag blir så jävla förbannad varje gång jag sonderar terrängen. Vem ska handla? Mindre bemedlade kamrater handlar billigare på kedjans rea och får dessutom bättre kvaliteter. Vi andra som handlar i jobbet shoppar där det är prisvärt och kvalitativt. Så fort det är någon slags etikett i plagget rusar priset upp. Gamla slitna fula konfektions plagg i dåliga kvaliteter, som borde kosta 20 kr, betingar 150 kr. Noll Koll. Glas, som kostar 15 kronor på IKEA, kostar 25 kr på husgerådsavdelningen. Dessa butiker innehåller en massa slit och slängvaror till ockerpriser. Jag undrar hur det kommer sig,, ledning och chefer i organisationerna är ju högutbildade akademiker. Varför har man misslyckats så fatalt i butikerna? Det rimmar inte med övrig verksamhet. Tacka vet jag lyxsecondhanderna på Östermalm där man kan handla superkvaliteter till mycket bra priser. Man kan hitta YSL skor för 750, som kostat 5000 för några år sedan. På välgörenhetsbutikerna kostar en super sunkig HM sko, som kostat 295 kr från början, kostar i dessa butiker 100 kr, på rean kostade de 49 kr. Jag förstår inte riktigt logiken i prissättningen.  Det finns bara en butik som känns rätt rent prismässigt, Humana på Timmermansgatan. Där är priserna helt korrekta, min absoluta favorit bland välgörenhetsbutikerna. Jag är ledsen över mitt utbrott, men vi har hittat specifika varor vi själva skänkt, som  inköpta megga rea för 49 och sedan betingat 150 i dessa butiker – inte bra, som sagt Noll Koll.

image

image

image

Kommentera