I vårt kvarter bor det några helt förtjusande hundar, de är våra varnings signaler. Det skälls om natten och rusas runt, vilket är helt ok. Från början då vi flyttade in här, kanske 4 år sedan, hade vi 6 – 7 hundar här. Alla hade namn och opererade fint i grupp. Ibland var de kattilska, men den lägger sig efter ett tag. Nu har vi bara två stycken kvar, Beyaz – stor vit tik, som är runt 10 år ( hennes mamma, som vi lärde känna var en kopia av vår Mysan – smugglad från Turkiet för 13 år sedan) och Grävlingen (hon älskar att gräva). Ibland undrar jag vad som hänt med Buster och Delta, två fantastiska hundar som bodde i kvarteret och fick mat här och där. Två helt oaggressiva djur, som mest skapade glädje. En dag var de bara borta, förmodligen mördade, för att några i grannskapet inte kände sig bekväma. Känner fortfarande saknad!
Kommentera