Haha. Går in på en bar för att gå på toa. Tappar dagens sista inbjudan på toalettgolvet. Finns inte en chans i världen att jag tänker plocka upp den. Golvet är plaskblött. Håller med den andra granntanten, damtoaletter är såååå snuskiga. Och jaha, där fick arbetsdagen ett naturligt slut.
På vägen hem slinker jag in på Le Bon Marché. Köper strumpbyxor, alltid samma svarta från Wolford. Köper en rundringad svart tröja i merinoull. Har redan två likadana. Sådan är jag. Köper likadana plagg hela tiden. Provade sedan en kashmirkappa hos MaxMara som inte riktigt motsvarade förväntningarna. Och det var väl kanske tur.
Dröjde sedan lite vid Célines kollektion, sydd i samma rutor och material (mer eller mindre) som pryder alla hemlösa och papperslösa stora kvadratiska plastväskor. Jag har alltid gillat de där väskorna, tyckt om färgerna och rutorna. När de nu förvandlats till lyxplagg, har varken mönster eller palett blivit sämre, men kläderna ger en dålig bismak. Arbeta med ”låga” material är inget ovanligt inom konsten eller bland designers som inte har några pengar. När ett lyxföretag gör det, tycker jag bara det känns cyniskt. Hur snyggt slutresultatet än må ha blivit.
Kommentera