Igår kom det som sagt (eller skrivet då) ett erbjudande om att åka till Etiopien. Och imorse ringde telefonen med en annan förfrågan: var jag intresserad av ett jobb? Arbetet ifråga är hur spännande som helst. Knak, brak. Känner mig lite snurrig i bollen. Måste göra något väldigt vardagligt. Som …stryka lite kläder. Eller pigga upp mig med lite parfym bakom örat och en hundpromenad. Det är konstigt det där med jobb. Jag har oftast skapat mina egna. Öppnade galleri som 18-åring, 1981 i Gamla Stan. GAUSS Fotografiskt Galleri. Vi ställde ut alla från Christer Strömholm och Anders Petersen till Lars Tunbjörk och Tuija Lindström. Sedan blev jag chef lite här och där, och tf direktör med kulturmininstern som närmsta chef. Av de tjänster jag haft, har jag aldrig sökt någon per egen maskin. telefonen har bara ringt. Lyxigt? Jovisst. Men jag är också en arbetsnarkoman med full koll och som gillar att bestämma men gärna delegerar. Skrivandet går dock inte att lägga ut på någon annan. Det är bara att sitta vid tangenterna timme ut och timme in. Jaja, nu får vi väl se vad som händer med framtiden. Kim hade förresten en inflammation i tandköttet, den kurerar vi nu med lite special-gel.
Kommentera