Hotell Hemma Hos

onsdag, 7 augusti, 2013 av Karina Ericsson Wärn
Ibland fantiserar jag om att bo på hotell, permanent alltså. Precis som Coco Chanel gjorde. Tänk att återvända hem varje dag, och finna sängen bäddad, allt avdammat och handdukarna utbytta. Men ännu bättre, tänk att vakna – och kunna ringa på roomservice! In på en vagn rullar sedan, dolt under olika silverkupor, en riktig gourmetfrukost.

Jag verkligen älskar hotell. Om de är bra vill säga. Först och främst måste de vara rena, men de ska också tillhandahålla en viss service. De behöver inte vara särskilt lyxiga. Jag har bott på enkla pensionat som enligt mitt eget poängsystem trumfat ut stora guldstjärneförsedda hotellkomplex som påstått sig ha allt – utom det viktigaste. Charmen! Allt hänger på den.

I Berlin väljer jag alltid samma pensionat. En gammal sekelskifteslägenhet där parketten knarrar och de storblommiga tapeterna varken matchar de småblommiga sängkläderna eller de randiga sammetsgardinerna. Möblemanget är tungt och mörkt. De havsgröna 20-tals badrummen med kromade detaljer passar på museum. Sängens lakan är stelmanglade och örngottens band knypplade. Klädskåpen, med sina spegelförsedda dörrar, är så stora, att de måste vara byggda på plats. Frukostmatsalen är däremot lika liten och spartansk som en klostercell. Inredningen består av fyra mörka träbord och ett femtontal skeva café stolar. Här serveras ljuvligt mörkt bröd, hårdkokta ägg, korv och kaffe. Jouice ingår inte. Och som ett slags filter mellan en stressad stad och ett tidlöst pensionatsliv hänger mjölkvita nylongardiner framför fönstren. Det kanske inte låter så himla speciellt, men jag lovar – det är det.

5-stjärning service. Låt oss nu bli med lite lyxig hotellkänsla hemma. Och då menar jag inte att vi ska ge oss på att budgetkopiera någon kylig inredningsminimalism. Vilket i övrigt är en trend på utdöende inom hotellbranschen. Nej, de allra härligaste och mest eftertraktade hotellen utstrålar alltid en slags hemma-hos-känsla. Det finns böcker att läsa och mysiga hörnor att sjunka ner i. Levande ljus, maffiga tidningar och någonting att knapra på när man känner sig sugen.

Stannar vi hemmma hos oss själva, så har vi ju så att säga lyxhotellens eftertraktade “känn-dig-som-hemma” koncept mitt framför näsan alldeles gratis. Det enda vi behöver göra är att addera en del detaljer och ligga steget före när det gäller att tillfredställa våra egna kommande behov (som frukost på sängen).

En sak kan jag lova. Mitt hem har ingen som helst yttre likhet med ett lyxhotell. Det finns ingen dygnet-runt bemannad lobby och ingen som hjälper mig med väskan. Men servicenivån är faktiskt ändå rätt hyfsad. Trots att vi inte har någon butler boende i en tre kvadratmeter stor klädkammare eller en städhjälp som kommer när det behövs (fast visst önskar jag mig det ibland). Nej, vi gör allt själva. Och med lite enkla knep så känns hemmet ibland som ett välfungerande hotell väl värt fem stjärnor. Med den där rätta chica hemma-hos känslan förstås!

I frukostmatsalen. Vår frukostmatsal saknar både terass, utsikt över havet och buffé med fem sorters flingor. Inte heller har den någon betjäning som kommer när man lyckas fånga dess uppmärksamhet. Den har faktiskt inte ens en meny om man skulle vilja beställa något extra. Nej, vår frukostmatsal är högst ordinär, både till utseende och utbud. Den består helt enkelt av ett köksbord och fyra stolar i köket. Och frukosten – ja, den ser väl ut som de flestas. Det vill säga, inte så nyttig som den borde vara, och inte heller så omfattande som alla dietister skulle önska. Själv nöjer jag mig oftast med en stor café-latte och ett glas jouice. Ibland lyckas jag också få i mig en skiva mörkt bröd.

Ett vinnande frukostkoncept. Men, vad är det då som gör vår frukost till något alldeles extra? Jo, det är att den står klar när vi sömndruckna i morgonrockar och pyjamasar sätter oss till bords. Och hur går då det till? Jo, vi dukar frukostbordet innan vi går och lägger oss. Same procedure varje kväll. Det låter kanske både präktigt och trist. Själva konceptet föddes samtidigt som familjens yngsta. För tjugo år sedan. Det var den otroligt morgontrötte maken (som alltid tog hand om blöjbyt och välling på natten) som kläckte idén.

Konceptet visade sig vara så himla praktisk att vi fortsatt med det av rena rama farten. Och jag lovar, det är urskönt att glida ner vid ett dukat bord i arla morgonstund. Det enda som behöver göras, det är att hälla upp jouicen i glasen och trycka på några knappar. Uppgiften faller på den som kommer först.

 

Bli med egen frukostmatsal:

 

  • Morgontrött är som sagt ingen som ursäkt för att hoppa över morgonmålet! Duka kvällen innan. Låt färdigbredda mackor övernatta i kylen.
  • Preparera kaffebryggaren och thékannan kvällen innan. Då är det bara att trycka på knappen eller värma vatten när det är dags.
  • Servetter ger en lyxig känsla. Köp billiga storpack.
  • Levande ljus på frukostbordet är en självklarhet under mörkare årstid.
  • En färdigdukad bricka med alla tillbehör är bra.
  • Presentera allt så trevligt som möjligt. Undvik förpackningar på bordet. Häll upp jouice och mjölk i kannor och lägg upp smöret i en bytta. Varför inte förse jouiceglaset med en skiva citron?
  • Tvinga ingen att vara social. Morgonen är ett känsligt kapitel. Låt alla vara så inåtvända som de vill.
  • Ensamstående? Ingen anledning till att hoppa över en mer lyxbetonad frukoststund.
Bild: Frukost på rummet, Hotel Negresco i Nice.

 

Kommentera

Lästips

Strykning

av Karina Ericsson Wärn onsdag, 28 maj, 2014

Lammfärsbiffar

av Karina Ericsson Wärn söndag, 19 januari, 2014

Karlar och klädkoder

av Karina Ericsson Wärn onsdag, 5 februari, 2014

För oss skofetischister

av Karina Ericsson Wärn måndag, 20 augusti, 2012

Kycklingrecept

av Karina Ericsson Wärn söndag, 31 mars, 2013

Kusin Thomas recept

av Karina Ericsson Wärn onsdag, 9 april, 2014

Skostorleken

av Karina Ericsson Wärn söndag, 28 april, 2013

La Grande Epicerie

av Karina Ericsson Wärn onsdag, 30 april, 2014

Esther Williams

av Karina Ericsson Wärn torsdag, 6 juni, 2013

Thomas & Abba

av Karina Ericsson Wärn torsdag, 25 juli, 2013
Bläddra i arkivet