Som utlovat kommer här en fortsättning på gårdagens berättelse om Fadi el Khoury som lurar medarbetare och investerare på stora belopp, samt baserar sin designergärning på idéstöld – och ändå höjs till skyarna av pressen. Rubriken på detta inlägg måste jag ärligen säga att jag själv delvis stulit från just den hyllande pressen, fast jag har bytt ut ordet DESIGNER mot BEDRAGARE. Efter bilden (som är från när jag varit och arbetat hos Chanel) så kommer ett brev skrivet av Camilla Karlsson som bara är EN av flera som blivit rejält blåst av ”Kungahusets favoritdesigner”. Camilla Karlsson är en av Sveriges skickligaste skräddare, därför arbetar hon med att sy extravaganta klänningar hos en av Sveriges absolut mest kända designers på couture nivå, han är så känd att han inte behöver nämnas med namn här, för denna gång handlar det inte om honom. Camilla Karlssons brev, som är adresserat till pressen, är förstås publicerat här nedan med hennes tillåtelse.

Fake it `till you make it

I drygt ett års tid har designern Fadi El Khourys namn figurerat I pressen. Han har hyllats och höjts till skyarna för sin fantastiska design. Samtidigt har hans f.d. medarbetare kämpat för att få betalt för det arbete de utfört, det arbete som ledde fram till den hyllade modevisningen på Berns den 27 augusti förra året. Skräddare och tillskärare som släppt allt de haft i händerna för att hjälpa denna nya lovande designer att lyckas. Och visst har han lyckats! På bekostnad av dessa människor som trodde på honom och hans lögner. Han har metodiskt avverkat hantverkare för att snabbt gå vidare till nästa, med förklaringen att de varit inkompetenta. Många är vi som gått på dessa historier och tyckt synd om detta missförstådda geni.

Jag blev kontaktad för drygt ett år sedan av en gemensam bekant, som berättade att Fadi hade ett stort behov av att hitta en kompetent skräddare. Då jag innehar gesällbrev i både dam- och klänningsskrädderi, samt arbetar dagligen med couturesömnad så blev jag uppringd och ett möte anordnades. Det bestämdes att jag skulle hjälpa Fadi att hitta fabriker och skräddare i Italien, då jag på min semester ändå skulle tillbringa min tid där. Att jag dessutom talar flytande italienska sågs bara som ett plus.

Två dagar innan jag skulle på semester fick jag förfrågan om jag kunde åka till Indien för att starta upp broderierna och börja produktionen av toiler, eftersom Fadi inte ännu fått sitt visum klart och jag kunde ansöka om det på plats. Jag åkte först till Rom för att möta upp Fadi och få instruktioner och material, för att nästa morgon sätta mig på ett plan till Mumbai. Det blev 8 intensiva dagar i Indien där jag startade upp brodöserna efter Fadis instruktioner och började produktionen av mönster och toiler. Jag började tidigt på morgonen och arbetade till sent in på natten. Per telefon gick jag nattetid igenom dagens arbete och ändringar tillsammans med Fadi. Samtidigt förmedlade jag kontakter med skräddare i Sverige och hantverkare i Italien. Det var hektiska dagar och vi skulle göra det omöjliga. På en månad skulle det broderas och sys upp över 20 plagg till modevisningen. Men vi skulle lyckas! Jag engagerade alla jag kunde för att klara detta uppdrag.

Tillbaka i Italien flängde jag runt för att införskaffa material, sedan vidare till Forli för att skära till tygerna och dela ut dem med instruktioner till skräddarna. De broderade tygerna skulle komma senare, redan sydda, för att sedan sys på som det övre lagret på klänningarna. Jag tror jag arbetade i snitt 10-12 timmar om dagen dessa veckor. När mina tre veckor började lida mot sitt slut ringde Fadi från Indien och bönade och bad mig stanna några dagar till, för att allt som vi arbetat för inte skulle vara förgäves. När jag hörde att min skräddarkollega var på väg från Sverige för att hjälpa till, gav jag med mig och gick med på att stanna tre dagar till.

Vi arbetade på och när jag återvände till Sverige var nästan allt tillskuret och klart. Nu var det upp till skräddarna att göra klart kläderna. Jag njöt av de 4 dagarna semester jag fick och återvände sedan till mitt vanliga jobb, nöjd över att vi nog hade klarat det.

Visningsdagen kom, och visningen var en succé! All press, all uppmärksamhet, det var fantastiskt! Snart skulle jag åka iväg på min riktiga semester och pengarna som jag tjänat in under sommaren skulle komma väl till pass. Men det kom inga pengar!

När jag kontaktade VD:n för företaget tog det ett tag innan jag fick svar att de hade lite problem med kontanter men jag skulle förhoppningsvis få betalt i veckan.

Tillbaka efter min semester kontaktade jag Fadi via mail och fick till svar att jag skulle meddela hur mycket han var skyldig mig så skulle han sätta in beloppet på mitt konto. Detta var i slutet av september 2012 och jag har idag, juni 2013, ännu inte fått några pengar av Fadi för det arbete jag har utfört. Jag lade tre och en halv vecka av min semester på att hjälpa honom att lyckas, drog in mina vänner och bekanta för att allt skulle bli klart i tid. Och hur tackar han mig? Jo genom att inte betala, inte besvara mina mail eller telefonsamtal och att hysteriskt skrika på mig på stan när vi av en händelse råkade springa på varandra och jag självklart frågade när jag skulle få min betalning.

Det är oacceptabelt att en sådan falsk människa som inte drar sig för att utnyttja andra ska få sådan uppmärksamhet! Vi är ett flertal etablerade och erkända skräddare som alla har blivit lurade av hans väna uppenbarelse. Hn vägrar betala fast det uppenbarligen kommer in pengar till honom.

Det är oacceptabelt att ni journalister inte kollar upp fakta bättre innan ni skriver era hyllningar.

Fadi El Khoury är inget annat än en fake, som ljuger så bra att han själv tror det! Om ni modejournalister vore mer pålästa skulle ni inse att hans modeller är direkta kopior från Dior, Balenciaga, Elie Saab m.fl. Han har bara ändrat tygerna. Och detta vet jag eftersom jag var på plats när denna kollektion skapades! Jag var där, jag hjälpte till och jag fick ingenting för det så nu får det fan vara nog!

Camilla Karlsson, dam och klänningsskräddare

Medlem i Stockholms Skrädderiidkareförbund

Stockholm, juni 2013.