Klänningen, del 2.

söndag, 21 april, 2013 av Camilla Thulin
Varsågoda, lite mer om det magiska plagget Klänningen.

 

Till vardags. Om man får ha sina privata kläder på jobbet så är skjortblus klänningen i en skön bomull oslagbar, eller den ”lilla svarta”, som nuförtiden kan se ut hur som helst, den behöver inte vara Jackie O modell – ärmlös och snäv. Enklast är om klänningen är enfärgad. Det viktiga är att det är ett lättskött material, som går att tvätta i maskin 30 eller 40 grader, torka på galge och få en uppsträckning av strykjärnet. En lat person som jag köper gärna 3 stycken likadana klänningar, kanske i olika färger och låter dem turas om. Omgivningen känner sig lugn om du ser likadan ut jämt och själv slipper man oroa sig för hur man ser ut. En bra vardagsklänning kan förvandlas till en ”afterworkdress” i ett nafs. Med hjälp av ett halsband, brosch eller sjal blir den som ny.

Till fest.En tillställning utan en fin klänning är ingen fest. Jag har alltid klänning då jag är bortbjuden på något trevligt.. Hur man ska se ut på festen beror helt på vem du ska till och vad det står på inbjudan.

Kavaj. Står det kavaj på inbjudan är det en kort något enklare klänning som gäller. Materialet behöver absolut inte spraka.

Smoking. Både lång och kort klänning fungerar här. Den korta kan både vara snäv eller ha vidd. Det kan vara axelbandslöst eller höghalsat med lång ärm, variationerna är lika oändliga som smaken. Tyget bör vara av det ”festligare” slaget: spets, siden blankt, pärlor eller paljetter. Färg spelar ingen roll, allt från svart till vitt fungerar. Den långa varianten, ska vara åt det snävare hållet, inte för glittrig för då börjar det tendera att bli en frack-klänning. Undvik kjol med mycket vidd. Materialet kan med fördel vara av den slinkigare sorten.

Frack. Här kan du riktigt ta ut svängarna. Antingen är det frackmiddag med dans, typ Nobel Festen, eller frackmiddag hos kungen eller i de akademiska sammanhangen. Då det är dans på schemat, kan man verkligen blomma ut med en vid stor kjol, som böljar i valsen. Materialet bör vara av det festligare slaget, spets, siden, duchesse, pärlor, tyll, chiffon, paljetter, sammet och brokader. Modell på klänning kan variera, allt beror ju på vad man trivs i. Långärmat, axelbandslöst, folkdräkt, höghalsat, urringat och draperat.

Den lilla svarta. En räddare i nöden som passar alla åldrar och storlekar, med eller utan ärm. De flesta vuxna kvinnor jag känner har fått för sig att de har fula över- och underarmar, en idiotisk gammal klyscha. Vem bryr sig om lite gäddhäng – absolut ingen kan jag garantera dig. Om så är fallet, bör den personen ifråga verkligen se om sitt hus! En liten enkel svart klänning i en fin ull eller crêpe bör egentligen vara basen i varje vettig kvinnas garderob, som vill ha en klassisk look. Beroende på figur så kan den vara snäv eller lite A-linje formad. Är klänningen tillräckligt snygg kan den också bäras på en smokingfest. Detta plagg blir vad man gör det till. Tillsammans med en kofta eller dräktjacka är det en bra arbetsklänning. Om aftonen är det bara att snygga till håret, på med lite smink, pärlor i öron och runt halsen och en roligare sko, vips är du färdig för galej.

Omlottklänningen. Har kommit för att stanna. Diane von Fürstenberg heter kvinnan som gjorde mode av den klädsamma omlottskärningen. Skärningen förekom i 1940-talets modebild, som arbetsrock – lätt att ta på och av och inte att förglömma i det folkloristiska modet. Dianes idé var att det skulle vara enkelt och kvinnligt i lättskött jersey. Har man väl provat en bra omlott klänning, så är man fast. Modellen är lika klädsam på små som stora storlekar. Den lilla räkan får lite kropp och form medan hon med volym får en lång smal hals, snyggt decoltage och midja. Den här modellen kan man ha i alla färger och mönster. Jag föredrar dock ett stickat material, helst med lite syntet och lycra. Omlott fungerar både till vardag och fest beroende på material och mönster.

Singoalla klänning. En annan underbar klassisk favorit är singoalla skärningen. Yves Saint Laurents favoritmodell, gärna med en volang eller två.Den faller aldrig ur modet, men kan vara svår att hitta, dock enkel att sy, om man inte har tummen mitt i handen. Passar stor som liten, ung som gammal. Den lilla kan med fördel ha ett skärp i midjan medan den stora kan låta klänningen falla och materialet sköta sig själv. Modellen funkar som blus, knä lång och hellång.

A-Linje Klänning. En modell som aldrig går ur tiden, passar som både som lång och kort. Tyget kan vara ulljersey, siden crèpe, bomullsbaktik och bomullsjersey. Beroende på material kan den bäras både på stranden och Nobelfesten. Den kan vara ärmlös, kortärm eller långärmad. Den stora finska designern Voukkos signum. Är fin på alla kroppstyper.

Draperad Klänning. Den draperade klänningen är smickrande för alla figurer., isynnerhet på den fylliga madamen. Det viktiga är att draperingen sitter över byst och höft och mage. Gärna i ett mönstrat tyg för det är förvillande, vilket är fint om man känner att man har volanger på magen. Är man rak i figuren, får man lite mer figur och är man kurvig och trivs med det framhävs kurvorna fint. Här är valet av underkläder vikigt, i synnerhet om klänningen är tajt. Draperade plagg finns i hela människans historia. Draperingarnas mästarinna är Madame Grès, vissa skulle nog säga Vionnet.

Spetsklänningen. Spetsen kommer och går i modet, men i den stilfulla kvinnans garderob förekommer den alltid. En vacker spetsklänning, antingen snäv eller med vid kjol är alltid rätt vid en festligare middag eller en smoking fest. Spetsen kan vara i alla färger, men är man ovan, så är en ostronfärgad eller en svart klänning vackert och säkert. Klänningen ska vara fodrad i samma färg som spetsen. Ärmen bör vara genombruten och alla avslut bör ha udd. Man kan pryda klänningen med en fin blomma, en stor brosch eller en choker (halsband som ligger dikt an halsen). Alltid snyggt med skor i samma färg.

Skjortblusklänning. En klassisk klänning, som är en förlängning av skjortan. Den har mer eller mindre förekommit under hela 1900-talet och nu blivit modern igen på 2000-talet. Ett oerhört praktiskt plagg som kan gå åt det strikta kaki hållet eller vara i mönstrad indisk bomull. För mig är Barbro Sörman, skjortblusklänningens drottning. Hennes klänningar från sent 1960-tal och 1970-tal är fortfarande lika fina. Jag ser dem ibland när jag river runt i secondhand butikerna. Kjolen kan vara både snäv och vid. En elegant skjortblusklänning i siden, kan vara en fin smoking klänning.

 

Bild: Klänning signerad huset Dior 1968.

Kommentera

Lästips

Kyla och långt hår

av Camilla Thulin söndag, 12 januari, 2014

Korsettens fasta grepp, del 2.

av Camilla Thulin onsdag, 8 maj, 2013

Torr hy?

av Camilla Thulin fredag, 1 december, 2017

Skinnbyxan

av Camilla Thulin söndag, 8 september, 2013

Föna, platta …göm

av Camilla Thulin onsdag, 12 juni, 2013

Korven vs pastejen!

av Camilla Thulin onsdag, 2 juli, 2014

Klädd på jobbet

av Camilla Thulin söndag, 27 januari, 2013

Amalia Gonzalez Stöckel

av Camilla Thulin onsdag, 3 juli, 2013

Thomas & Abba

av Camilla Thulin torsdag, 25 juli, 2013

Vad är stil för dig?

av Camilla Thulin onsdag, 17 december, 2014
Bläddra i arkivet