En välmejkad satmara

onsdag, 10 april, 2013 av Karina Ericsson Wärn
Skönhetsdrottningen Elizabeth Arden döptes till ett namn som förpliktigar: Florence Nightingale. Men någon vän sjuksköterska blev hon inte. Hon svor som en borstbindare, var vasstungad och hade ett hett temperament. Hon var dessutom arbetsnarkoman med ett extremt kontrollbehov.

Många har beskrivit Elizabeth som en tyrann utan empati. Applicerar man samma egenskaper på en man får man förstås fram en annan karaktär: en frispråkig ansvarstagande typ orädd för konflikter och med koll på läget. Men, nu föddes Elizabeth Arden som kvinna 1878 och har därför gått till historien som en välmejkad satmara.

Men, låt oss korrigera bilden, ungefär på samma sätt som hennes nattserum Overnight Success har en förmåga att släta ut anletsdragen en smula. Elizabeth Arden var en ovanligt självständig kvinna och hennes karriär är minst sagt remarkabel. 1907 anländer hon till New York, storstaden på allas läppar. Här finns miljonärerna och societeten samt en nyhet: skönhetssalonger. Elizabeth, som då kallar sig Mrs Nightingale (hon låtsas vara gift – det blir enklare så), har ett mål: att bli rik. Efter att skaffat sig erfarenhet hos ett par hudvårdskliniker öppnar hon 1910 en egen salong genom att köpa en befintlig vid namn Salong Elizabeth. Eftersom hon är försiktig med pengar låter hon skylten sitta kvar, men adderar det uppdiktade namnet Arden. Och så är Elizabeth Arden född. Hon investerar i en luxuös inredning, men svabbar golven själv.

Att det är viktigt att ha goda kontakter inser Elizabeth Arden. Och när hon ansluter sig till en suffragettmarsch i New York 1912 så gör hon det av flera skäl. Alla demonstranter bär vita kläder, den enda färgklicken är kvinnornas rebelliskt rödmålade läppar. En stark visuell upplevelse som ger en vink om vad den moderna kvinnan kommer vilja ha: rött läppstift. Men marschen leds också av Mrs Alva Belmont, tidigare gift Vanderbilt och med kopplingar till Rotshchild – det vill säga en nyckel till de rika och berömda.

Samma år åker Elizabeth Arden till Europa för att få inspiration och för att expandera. I Paris fascineras hon av fransyskorna som använder sig av ögonskugga, eye-liner och mascara, något som ännu inte slagit igenom i New York. Knappt tjugo år senare är Elizabeth Arden ett etablerat märke med filialer i bland annat Paris, London, Cannes, Monte Carlo, Rom och Berlin. Salongernas signum blir den högblanka rödlackerade ytterdörren, och så förstås det som döljer sig därinnanför. Redan på 20-talet var behandlingsmenyn omfattande och innehöll bland annat: oxygenbehandling, bindvävsmassage, peeling, hårborttagning, fransfärgning, blekning av fräknar, manikyr, pedikyr, brun-utan-sol behandling och klasser i yoga.

Allt Elizabeth Arden lanserar blir en succé. Hon utvecklar tidigt koncept för hudvård som vi idag tar för givna. Som rengöringsprodukter för olika hudtyper, anti-ageing produkter och solskydd. Hon predikar återfuktning och lanserar foundation som matchar hyn. Hon har också känsla för förpackningens betydelse samt för PR.  1930 lanserar hon allroundkrämen Eight-Hour som får hennes redan stora förmögenhet att bli gigantisk. Men allt går inte som smort. 1938 ber amerikanska tillsynsmyndigheten FDA (Food and Drug Administration) Elizabeth Arden att ta bort hudkrämen Orange Skin Food från hyllorna då namnet refererar till mat. Elizabeth Arden ger sig in i en segdragen tvist. Bland annat refererar hon till en kund som berättat att kocken av misstag glaserat en kaka med Orange Skin Food (den förvarades i kylen) som sedan hela familjen njöt av. Argumentet bet dock inte, och krämen fick gå i graven.

Privatlivet fungerar inte heller något vidare. Det första äktenskapet varade visserligen i arton år men vid skilsmässan 1933 beskylls fru Arden för att vara frigid och den blivande ex-maken påstår att äktenskapet egentligen aldrig fullbordats.  Riktigt kort blir giftermålet med ryske prinsen Micael Evanoff som ingås 1942. Den nya maken har två saker som Elizabeth Arden värdesätter högt, en egen inkomst samt en titel som får hovmästarna på restaurangerna att bocka djupt och säga Ers Höghet när paret anländer.  Prinsens inkomst är en pension som härrör från hans tid som Alfred Nobels privatsekreterare och pengarna betalas ut av självaste svenske kungen. Elizabeth Arden svävar på rosa moln.  Men, redan på bröllopsnatten spricker prinsessdrömmen. Prinsen försöker pigga upp natten genom bjuda in en tredje part, en manlig vän som helt klart är homosexuell. Elizabeth Arden lejer en privatdetektiv som avslöjar prinsen som en sol-och-vårare. Allt är lögn och det blir skilsmässa omedelbums.

Bättre går det med kärleken till hästarna. Elizabeth Ardens stall innehåller både tävlings- och avelshästar som hon avgudar och gärna själv masserar. Hovar och eventuella sprickor smörjs in med krämen Eight-Hour. I stallarna spelas det lugnande musik och i boxarna hänger gröna växter så att hästarna skall få i sig maximalt med syre. Stallarna tvättas med parfymen Blue Grass som doftar lätt av lavendel och apelsinblom och hästarna tvättas med Ardena Skin Tonic Lotion. Vid ett tillfälle blir dock Elizabeth Arden så illa biten av en av sina älsklingar, att hon blir av med ett finger. När konkurrenten Helena Rubinstein får höra om incidenten utbrister hon: Oh dear. Så förskräckligt, säg mig, hur mår hästen?

 

Elizabeth Arden för dagbok över precis allt. Dagböcker som får Lars Noréns alster att framstå som en sparsmakad kortnovell. Naturligtvis håller hon inte i pennan själv, det gör någon av hennes alla sekreterare som jobbar i skift dygnet runt. Allt noteras, från hur den dagliga (!) läkarundersökningen avlöpt till måltider, dagens outfit och inköp. I hästdagboken antecknas allt från veterinärutlåtanden till tävlingsresultat och foderintag. I en tredje dagbok noteras allt jobbrelaterat, som affärsluncher, testade produkter, nyanställningar och avskedanden (vanligt förekommande).

När Elizabeth Arden avlider 1966 lämnar hon utöver tusentals dagböcker efter sig ett testamente som handlar mer om hästarna än hennes affärer. Till advokaternas häpnad dyker en enorm skatteskuld upp och tillgångarna måste säljas av för att reglera skulden. Allt säljs, till slut även företaget. När nu varumärket Elizabeth Arden firar hundra år – så är Eight-Hour fortfarande en bestseller, kultprodukten som fixar allt – utom möjligen ensamma hjärtan.

 

Den dagliga regimen: Elizabeth Arden levde som hon lärde. Hon besökte tandläkaren en gång i veckan samt undersöktes av läkare dagligen. Hon tränade yoga samt lät sig masseras varje dag. Under en vecka tog hon manikyr två gånger och pedikyr en gång. Hon hade en fobi mot kroppsbehåring och underkastade sig depilation varje vecka. Hon fortsatte stå på huvudet ända fram till att hon var åttio och höll koll på vikten in i det sista. Hon ville inte bli för smal och drog storlek 40 ungefär. Behövde hon gå ner ett par kilo eller två använde hon sig alltid av samma diet: kokt ris med skalade kokta tomater, tre gånger om dagen

 

 

Elizabeth Arden tidslinje:

1878: Föds i Kanada som Florence Nightingale.

1910: Öppnar salong Elizabeth Arden på 5th Avenue i New York.

1915: Med lanseringen av Ardena Skin Tonic blir hon först med en produkt vars namn är kopplat till grundaren.

1916: Är den första att lansera en komplett hudvårds- och makeupserie.

1918: Elizabeth Arden sänder ut kvinnor på turné i USA, som hon själv utbildat, med uppdraget att demonstrera och sälja Elizabeth Ardens produkter.

1933: Elizabeth Arden har ett eget radioprogram som sänds varje vecka. I programmet lär hon kvinnor om ”vägen till skönhet”

1936: Lanserar doften Blue Grass som kom att dominera doftmarknaden i över tjugofem år.

1940: Tusentals kvinnor går ut i andra världskriget. Elizabeth Arden lanserar patriotiska läppstift med namn som Montezuma Red och Victory Red.

1966: Elizabeth Arden avlider den 18 oktober.

 


 

 

Email this to someoneShare on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+

Kommentera

Lästips

Läsarbrev om blanka strykmärken

av Karina Ericsson Wärn tisdag, 15 mars, 2016

Ut ur garderoben, del 1.

av Karina Ericsson Wärn fredag, 24 augusti, 2012

På spaning efter Paul Bocuse

av Karina Ericsson Wärn onsdag, 13 maj, 2015

Sminkvarning

av Karina Ericsson Wärn onsdag, 10 december, 2014

Om skoklacken

av Karina Ericsson Wärn onsdag, 25 december, 2013

Ralph Lauren

av Karina Ericsson Wärn onsdag, 22 oktober, 2014

Potatis och mynta

av Karina Ericsson Wärn söndag, 30 juni, 2013

Klänningen, del 2.

av Karina Ericsson Wärn söndag, 21 april, 2013

Möte med Chantal Thomass

av Karina Ericsson Wärn måndag, 27 augusti, 2012

Skapa en doftgarderob

av Karina Ericsson Wärn torsdag, 23 augusti, 2012
Bläddra i arkivet