Här i Yalikavak är det sol och 18 grader varmt, rosorna prunkar fortfarande, gräs och träd återhämtar sig från ökenhettan i somras. Havet är lugnt. Något helt annat än hemma i Svedala. Denna tid på året tar turkarna det lugnt efter dygnet runt servicen under sommar månader. Det är tyst, man slipper skitmusik i varje hörna, bara Mullan som maler några gånger per dygn. Ett malande man vänjer sig vid. Är han tyst ( vilket nog aldrig skulle hända ) skulle man sakna honom. Vi trodde alltid att ramsorna var inspelade, men en riktig kännare sade att det var live varje gång – fantastiskt. Men det underliga är att ramsorna är på arabiska, vilket de flesta turkar ej förstår. Man vill ju veta vad som sägs.
Kommentera