Värsta provrummet

onsdag, 12 december, 2012 av Karina Ericsson Wärn

 

Alla som känner mig vet att jag inte har någon stor garderob.Och att den med några få undantag är väldigt svart. Och när jag väl köper något nytt, vilket är sällan, så noteras det inte alltid av omgivningen. En anledning till just det är att när jag väl köper något, så ser det precis ut som det jag redan har. Som svarta v-ringade kashmirtröjor. Den äldsta är väl kanske sex år, och har fått mockalappar på armbågarna, den yngsta är kanske tre år, och behöver ännu inte förstärkas någonstans. De andra två (jag har alltså fyra) är lika gamla (fyra år kanske) och kommer från marknaden i italienska Ventimiglia och inköptes för en spottsyver.

En annan sak jag har många likadana av är pennkjolar. Den varmaste i kashmir från Jil Sander, ett rea-fynd på le Bon Marché, tror jag betalade 80 Euro. Den jag har på mig när jag reser är i trikå och kommer från svenska Randolph, och den jag tar när jag skall vara lite fin är från Acne. Sedan har jag en fjärde i grov stretchbomull från GAP (inköpt på rea för 19 euro).De två senare börjar faktiskt hänga på sista versen, och jag skulle alltså behöva fylla på med en ny pennkjol. Svart förstås.

Och, jag har nu hittat den perfekta pennkjolen, hos Agnès B vid Place Saint-Sulpice, Tyvärr kommer den aldrig att bli min. Och det av en enda anledning: provrummet. Agnès b har den helt tokiga idén om att provrummet skall vara gemensamt, det vill säga alla tanter skall stå i ett och samma obarmhärtigt upplysta provrum och upptäcka att provplaggen är för små eller sitter perfekt. Ett hemskt scenario. Nu vintertid har jag både orakade och torra ben, och har ingen lust att stå där exponerad inför en massa fransyskor som förstås alltid har snygga underkläder, luktar gott och har finfin figur. Näe, det blir ingen pennkjol. I alla fall inte från Agnés b.

 

 

 

 

Email this to someoneShare on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+

Kommentera