Friends Arena

söndag, 28 oktober, 2012 av Camilla Thulin

Några slutreflektioner från gårdagens afton. Efter att ha varit mycket skeptisk till hela spektaklet, så ändrade vi oss totalt, vilket alltid är skönt. Tur att man inte är total rigid, bara nästan. Logistiken i showen var tipp topp. Fina artister, som gjorde sitt bästa till allas vår glädje, vi kan inte klaga på någon – tipp topp! Det som imponerade mest på mig denna afton var Per Sundins ljus. En ljusmästare av den högre rangen. Jag har haft nöjet att jobba med honom flertalet gånger på Nobel. Markku Aaltos special effekts var ej dåliga heller. Att sitta som publik på Arenan var mäktigt, även fast allt är lång bort så är det en hisnande känsla att sitta bland 43.000 andra kamrater. Man skulle kunna tro att man är i Istanbul, Europas största stad. Jag tror att detta skrytbygge hade lämpat sig bättre där. Det man undrar är varför arenan är så stor, hur kommer infrastrukturen att fungera. T-bana och pendel är c:a 20 minuters gångväg därifrån. Det tog 1h med taxi från stan, 700 kronor fattigare. I panik lämnade vi föreställningen innan det var slut, för att förvissa oss att komma hem till Slöddermalm innan klockan 24.00. Vi var i stan till 21.45, ytterst tacksamma och glada, fick vi sluta aftonen på min turkiska favorit krog Empati vid Medborgarplatsen.

Innan spektaklet har börjat, c:a 40.000 personer är samlade och man känner sig rädd att något ska hända.

Fint med alla trivsamma personer som hade fått neon ljus att vifta med.

Showen har börjat.

Söta, begåvade Agnes i en extremt ful scenkostym, en wannabe Gaultier, blandat med Mugler och lite manga. Det går att titta på de stora modeskaparna och kopiera direkt, för det är ändå ingen som vet hur det såg ut. Synd att försöka göra något man inte kan. Tråkigt för den flotta Agnes, byt personal, det finns skickliga klädskapare, typ Helena Hörstedt.

Underbara Sven Ingvars, gubbarna piggar upp publiken totalt. Våra härliga raggar sinnen vaknar till liv.

Plötsligt förstod jag varför säkerheten kändes extremt låg. Som skön rekvisita var olika HD gäng inhyrda och då kände vi oss genast lite mer trygga!

Underbara Rikard Wolff sjön Pojken på Månen och blev flankerad av en otroligt snygg ljus show.

Goth Drottningen Loreen visade magen till en ny låt.

Kvällens höjdpunkt, Peter Mattei sjunger Till Havs. Otroligt snyggt, en röst som reser världen runt och förgyller de stora operahusen, en riktig världs stjärna.

Email this to someoneShare on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+

Kommentera